– Det fanns inte i min värld och låg så långt från min familj. Min pappa var egenföretagare och mamma inom sjukvården. Jag visste inte att man kunde ha hästar som ett riktigt jobb.
Hästintresset föddes tidigt. En klasskamrat på lågstadiet hemma i Boden hade en ponny och därmed var Sandra fast. Hon började rida på ridskola, men det var först när hon fick komma ut till travtränaren Gunnel Fredrikssons och hennes dotter Hanna Olofssons gård som det blev trav för hela slanten.
– Man kom ut i naturen på ett annat sätt. Det var mycket friare med travhästarna än på ridskolan. Det var även där jag förstod att man kunde ha hästar som sitt yrke. Sen har jag hållit på och det är som om hästarna överbevisat mig varje gång. Men det är först nu när jag tog ut A-licens (proffstränare) som det sjunkit in. Det är mitt kall i livet.
Sandra har idag runt 20 travare i träning hemma i ”Hästbyn”, ett centralt beläget kvarter där både rid- och travstall samlats eftersom det är nära till träningsfaciliteter. På träningslistan finns flera namnkunniga kämpar som Swagger och Devils Tounge, båda med STL-segrar på meritlistan. Framgången med egenägde Devils Tounge har gjort att Sandra kunnat utveckla sin rörelse.
– Pengar är såklart inte allt, men det underlättar och kan vara en trygghet. Framgångarna har gjort att jag kan utveckla min rörelse. Fler hästar i träning har gjort att jag kunna anställa personal och har två heltidsanställda idag. Det krävs mycket planering för att få allting att fungera. Även privat.
Många kvinnor har valt bort en karriär på heltid inom travsporten när de skaffat familj. Inte Sandra. Tillsammans med hockeyspelande sambon Simon Nilsson Cederborg har paret två barn, ett och tre år gamla. Precis som i en vanlig familj ska det lämnas och hämtas på dagis och även livet utanför stallet måste fungera.
– Barnen ska inte behöva gå upp klockan fem varje morgon. Jag har förmånen att Simon brukar lämna på dagis, och jag brukar åka till stallet vid sju, efter man har vaknat och ammat. Jag vill göra det bästa för mina barn också. Det går att kombinera, men det krävs lite hjälp runtomkring med föräldrar och svärföräldrar också.
Sandra skrattar. Med full fart på både stall, karriär och familj hinner inte hon tänka så mycket på framtiden. Segrarna fortsätter att rulla in och rörelsen är stabil och var hon ser sig själv om tio år har hon ingen aning om.
– Jag hinner inte tänka så mycket på det, jag är mest här och nu. Men jag är väldigt tävlingsinriktad i grund och botten och nöjer mig inte. Jag vill vara med mot de bästa. Det är en lång väg kvar, men jag har kommit bra på det.
