Linn Andersson har haft flera roller och jobb inom travet innan hon blev tränare för knappt 3,5 år sedan. Bland annat har hon varit krönikör i både Travronden och Sulkysport och jobbat som företrädare för andelshästar.
År 2019 såldes hingsten Flocki d’Aurcy till svensk avel. Från början var tanken att Linn Andersson skulle sköta allting kring hästen, men det slutade med att hon blev majoritetsägare, och idag är hästen uppstallad hos Andersson på Sundbyholmstravet, under tiden då han inte är och betäcker.
Samma år betäcktes Linn Anderssons egna häst, Charmant Hornline med Flocki d'Aurcy, och 2020 föddes hingsten som kom att döpas till Noir de Noir.
– Jag hade haft hästar hos olika proffstränare, och när mamman Charmant Hornline var dräktig undrade många vad jag skulle göra av avkomman. Sen föddes han och jag var där när han var en halvtimme gammal, då sade jag att den här kommer jag aldrig kunna lämna till någon. Jag ska träna honom själv. Charmant Hornline var min första häst i vuxen ålder och Noir de Noir är min första uppfödning, säger Linn Andersson.
Det blev på något sätt starten på den tränarrörelse som hon drog igång vid årsskiftet 2020-2021. Sakta men säkert har resultaten blivit bättre. 2023 var det bästa året hittills med sex vinster och sexton pallplatser.
– Det var en lite trevande start. Jag har bara jättebilliga hästar eller hästar som andra inte har velat ha kvar. För ett år sedan flyttade jag till Eskilstuna och under det första året blev det åtta segrar, det var svårt att se att det skulle bli den effekten. Jag lär mig varje dag och är fortfarande jätteung i det här. Som tränare finns det nästan ingen övre åldersgräns där man slutar att bli bättre.
Noir de Noir har visat sig vara en vass tävlingshäst. I skrivande stund har han vunnit fyra lopp på 16 starter och tjänat 225.500 kronor. På banan beskriver Linn Andersson hästen som ett fullblodsproffs. Värre är det i vardagen och innan lopp.
– Vi får be om hjälp för att få på honom grejerna och ut på banan, för han ska bara ut hela tiden, och han tar knappt styrning före loppet, men så fort han ser startbilen blir han ett superproffs. Direkt efter loppet är han helt lugn och skrittar med kröckt nacke varv efter varv i vinnarcirkeln och trippar till stallbacken som en dressyrhäst. Han vet exakt vad han ska göra.
Hemma gäller det att hålla uppsyn på hästen som inte alltid håller sig bakom stängda grindar och lås.
– Han är jättesnäll men egensinnig. Det finns bara ett sätt han kan träna på och det är på rundbana. Det måste gå till på samma sätt varje gång, utan några avvikelser. Då protesterar han. Hela hans liv går ut på att ställa till jävelskap, att lära sig öppna staket och komma på olika tekniker för att ta sig lös när man leds i grimskaft. Emilia Leo sade att han inte hade varit så här bra hos någon annan, för ingen hade orkat med honom.
Linn Anderssons filosofi som tränare handlar om att undvika att göra misstag – och hela tiden vara vaksam på eventuella avvikelser hos hästarna.
– Jag tycker inte att jag är så erfaren än att jag kan vara någon superstjärna på att träna häst – men jag hävdar att det svåraste inte är att träna, utan det är att hålla dem fräscha, friska och glada. Hur mycket man än jobbar med det så kommer de inte vara det hela tiden. Men det är viktigt att se en avvikelse direkt. Varje dag gör jag någonting som inte alls är något stort, men jag gör det för att förhindra att det utvecklas till något.
Förutom de elva hästarna som Linn Andersson har i träning, äger hon också avelshingsten Flocki d’Aurcy som står uppstallad hos henne på Sundbyholm under större delen av året, förutom mellan 1 april till 15 augusti då han betäcker på Översta Gård i Hallsberg.
I fjol tog han en stor seger som pappa när dottern A Teser vann finalen i korta E3.
Hur är det att följa hans avkommor?
– Det är otroligt kul att se när de startar. När Noir de Noir tävlar har jag ett jobb att göra och ett ansvar. Men som hingstägare är det bara roligt. Det är ingen press och inga krav utan man kan bara heja.
– Under ett dygn i vintras hade han tre startande avkommor och alla vann. Det kom jättemycket gratulationer och blev en hype på sociala medier. Men han är ju bara min häst. Det känns som att vara förälder till en väldigt duktig unge, man känner en enorm stolthet och det är samma med Noir. Jag skulle behöva fråga en fotbollsspelares mamma om det är så man känner.
Som avelshingst behöver hästen hållas i form. Ungefär på samma sätt som med tävlingshästarna, fast för ett annat ändamål och på ett annat sätt.
– Han ska vara fin, både för sin egen hälsas skull och för sin marknadsföring. Att vara avelshingst och hoppa på bock fem-sex dagar i veckan är ganska tufft. De kan bli stressade och tappa lite vikt. Mitt jobb är att leverera honom lite tjock. Han ska ha ett hull och en muskulatur som är väldigt bra, så att han klarar av att tappa lite.
