– Men de tar också! Ibland undrar man vad man håller på med och borde köpa en kanariefågel i stället. Men så får man tillbaka det – gånger hundra! Det kan vara att man haft en tuff dag på jobbet - men efter man träffat hästarna mår man så mycket bättre igen.
Hästar har alltid funnits i Stöcke-bördiga Carolines liv. Från början var det både ponnytrav och hoppning och det var svårt att välja. Så småningom tog travet över. Kanske för att hennes travponny var lite bättre. Men det var också någonting annat som lockade med travet.
– Det var så mycket mer än att bara tävla om rosetter. Sen var det nog det att jag inte kände samma press och upplevde mer gemenskap inom travet. Så är det idag också. Det är familjärt och som amatör kan man till exempel stövla in till ett proffs och be om hjälp. Folk hjälps åt och det är lätt att få kunskap.
Som 16-åring tog Caroline ut amatörlicens för stor häst - yngst i Sverige när det begav sig. Travponnyn såldes till Frankrike och Ready Cash-tränaren Thierry Duvaldestins söner Theo och Clement, båda idag framgångsrika kuskar. Caroline, som alltid tyckt om träning, utbildade sig till fysioterapeut och arbetar inom psykiatrin.
– Jag har lärt mig hur träning kan påverka hur du mår, och hur man kan använda kroppen för att må bra psykiskt. Så är det även på hästar. En glad häst är en bra häst, den måste må bra för att prestera. Utsätter man en häst som inte är bra i sin fysik för press så byter man ned den. De måste känna att det är roligt och få lite variation.
I dag tränar hon tre hästar och i familjen finns även ett fölsto. Caroline är framgångsrik såväl i sadeln som sulkyn. Hon har representerat Sverige i en monématch på Malta och i Nordisk Mästerskap. Dessutom har hon startat sin stjärna Ariel T. Dream i Elitloppsmontén på Solvalla.
– Vi blev oplacerade, men att bara få rida runt där – känslan! Det är upplevelsen som blir så stark. Som när jag vann en uttagning till Amatör-SM med en häst som ägdes och tränades av en vän. . Det är inte pengarna som spelar roll utan utdelningen för de som kämpat så hårt. Det betyder otroligt mycket för alla eldsjälar.
Caroline tycker att det som är så fantastiskt med travsporten är att alla kan vara med och drömma - och det behöver inte bara stanna vid en dröm. Inom ridsporten krävs oftast en mycket större budget för att få vara med och leka med de stora namnen.
– Visst, det har blivit lite tuffare även inom travet, men alla kan få en häst som kan vara med och tävla om lite pengar. Får man en häst man klickar väldigt bra med – då funkar det.
Drömmarna är många. Till exempel att med sitt lilla stall kunna vara med och starta och vinna i STL – travets elitserie. En annan är att sluta Topp 10 i Sverige som montéryttare, även om hon vet hur orimligt det låter om man har Umeå som hemmabana. Det är i sadeln Caroline Linder trivs allra bäst. Ännu så länge.
– Jag älskar samhörigheten. Man känner varje andetag hästen tar i hela kroppen, vad den tänker och man blir en enhet. Men ju mer jag kör desto roligare blir det också. Och gärna kallblod!
